F11 Museums utställning består av tre delar; Annexet som rymmer föremålen av mindre format samt bilder som ger en god exponering av flygflottiljen F11:s historia. I Flyghallen finns de fem flygplanen, 35-cockpit för provsittning, 35-motor mm. Den tredje och mycket intressanta delen utgörs av den s k UND-plutonen, en fältmässig uppställning av komplett mobil stabsvagn och fotolab.
I Flyghallen kan du provsitta ett jaktflygplan, J 35 Draken. I museets klätterexemplar.är det fritt fram att kliva ner och uppleva känslan i ett stridsflygplan.
Framdelen till SF 37 uppställd i Flyghallen, komplett utrustade med samtliga kameror, mörkerspaningskapsel och extratank.
Mörkrumsbilen är egentligen en del av undplutonen, men står mer skyddad i Flyghallen. Mörkrumsbilen användes som mörkrum för att byta film i kamerakassetterna och för att transportera filmerna mellan flygplanen och undplutonen.
Photoseum är ett museum i museet. Ett rum speciellt ägnat åt att visa den typ av analogt foto med sk. våtfilm som användes i alla typer av fotografering på F 11. Här finns utrustning fån olika epoker och tydlig beskrivning den kemiska processen för denna fotometod. Analogt foto används fortfarande (2020) i viss utsträckning i JAS-systemet.
Piper PA18 Super Cub användes i armén av flygspanare för eldledning. Cub nr. 56 har flugit på Brandholmen i Nyköping och har sålts och servats av Nyge-Aero. Piper Cub syntes även på Stigtomta- och Larslundsfälten där de bogserade segelflygplan. Flygplanet är det enda bevarade i originalskick och är deponerat av Flygvapenmuseum.
Utställningen om spionballonger visar en tillvaratagen spaningsutrustning som missat sitt mål och landat på en frusen sjö utanför Nyköping på 1950-talet.
S32:an Lansen har av museets skickliga och ambitiösa mekar restaurerats till fint utställningsskick, från rester av tre stycken flygplan som använts för brandövning och som skjutmål.
SK 61 Bulldog har synts mycket i luften i Nyköpingstrakten. Från 1972 i Arméflygets och Nyge-Aeros verksamhet på Brandholmen. Från 1984 var SK 61 under ett år stationerade på Skavsta innan Arméflygets verksamhet flyttades till Malmslätt.
I Flyghallen visas motorerna till flygplanen i hallen, såväl kolv- som jetmotorer. Dessutom visas stjärnmotorn STW-C3, som bl.a. fanns i S 18.
S 29C var för sin tid ett spaningsflygplan av högsta internationella klass. Det höll en tid ett världsrekord i hatighetsflygning och var utrustat med mycket kvalificerad kamerautrustning för fotografering från såväl hög som låg höjd. Museets flygplan är deponerat av Flygvapenmuseum och klassat som typexempel för S 29C.
Underrättelseplutonen består av två stycken vagnar, vardera ett stort påbyggt långtradarsläp, en service-enhet och en mörkrumsbil. Den ena vagnen utgör stabsvagn och innehåller plats för briefing, förberedelse och rapportering av spaningsuppdragen. Den andra vagnen inrymmer ett komplett fotolaboratorium med kvalificerad utrustning för automatisk framkallning av filmerna, samt utrustning för fototolkning. Till vagnarna hör även ett serviceskåp för försörjning av elkraft, vatten och fotokemikalier, varför plutonen är helt självförsörjande. Stora delar av underrättelseplutonen är identisk med motsvarande enheter som idag är i bruk inom flygvapnet.
Undplutonens två vagnar vid F11 Museum. En undpluton av detta utförande kan du bara se vid F11 Museum.
Interiörbild från fotolabbet med den helt automatiserade framkallningen. Max hastighet genom maskinen, dvs framkallning, sköljning, fixering och torkning av filmen, är 7,5 meter/minut. Då ska man veta att det är stora filmer, kanske 30 meter film med negativstorlek 24 x 24 cm.
I labbvagnen finns olika typer av utrustning för tolkning av filmerna, delvis datoriserad där tolken bl a får uppgifter om flygplanets höjd, hastighet, kurs och lutning i höjd och sidled.
Dockan är klädd i den varma, men synnerligen otympliga flygdräkt som under 1940-talet användes i bland annat B3, flottiljens 2:a spaningsflygplan.
Alla som gjort sin värnplikt känner igen sig i någon del av "luckan".
"Capronihörnan" kallas den avdelning i museet som rymmer minnesbilder och föremål från flottiljens första spaningsflygplan S16 Caproni.
I F11 Museum finns en imponerande samling kameror som använts vid flygspaning under olika epoker, från de tidiga handhållna med glasplåtar till de sista moderna, fast monterade seriekamerorna. Prov på hur arbetet med fotomaterialet, från laddning av kameror till foto, framkallning och fototolkning visas dels i utställningen, dels i den separata kompletta underrättelse- plutonen, med fotolab, tolkplatser och stabsvagn.
Efter avslutat uppdrag överlämnar piloten en HK 6 till en kameratekniker.
Flygfoto över den tyska raketbasen i Peenemünde under andra världskriget. Fotot är från en kamera med glasplåtar taget av en Capronibesättning från F11.
I F11 Museum finns flera modellsamlingar och även ett antal udda modeller. Bland annat finns en förnämlig samling av alla spaningsoperativa flygplan som funnits på F11. Välkommen på ett besök och se mer.
Stor uppskattning röner även två vackra dioramor i skala 1:72, byggda av Stefan Wendelsten.
Hans Fernströms fantastiskt detaljrika diorama visar en underrättelsepluton S 37 från F 13, grupperad på Eskilstunabasen tidigt 80-tal. Modellen visar, förutom flygplanen SF 37/SH 37, de fordon som ingick i basen, rulltankar, förläggningstält, elverk, pump- och beredskapsaggregat m.m.
Överst: S35E Draken byggd av Stieg Ingvarsson. Mittenbilden: S31 Spitfire byggd av Stieg Ingvarsson. Nederst: S14 Storch byggd av Ingvar Claesson.
Den 8 oktober 1940 presenterade ÖB Olof Thörnell sin femårsplan för perioden 1 juli 1941–30 juni 1946. I femårsplanen ingick en upprustning och utökning av Flygvapnet, där han föreslog uppsättandet av en spaningsflottilj, F 11, två bombflottiljer, F 12 och F 14, och två jaktflottiljer, F 13 och F 15. Riksdagen antog femårsplanen successivt under åren 1940–1942, där riksdagsbeslut gällande F 11 antogs den 19 december 1940. Riksdagen beslutade att flottiljen skulle förläggas till krigsflygfält 11 utanför Nyköping.
Flottiljen inledde sin verksamhet den 1 juli 1941 som en spaningsflygflottilj och skulle samla strategiska underrättelser till riksledningen och försvarsstaben. Den 1 oktober 1941 överfördes fjärrspaningsflygdivisionen från F 3 till F 11. Från den 15 oktober 1941 ingick flottiljen i krigsorganisationen.
Till en början bestod flygplansflottan av ett antal lånade B 3 Junkers från Västmanlands flygflottilj (F 1). Men i samband med att en division överfördes från F 3, började flottiljen tillföras det nyinköpta flygplanet Caproni Ca.313. I april 1943 bestod flottiljen av tre spaningsflygdivisioner, och samtliga var beväpnade med Caproni Ca.313, eller S 16 som det benämndes i Flygvapnet. Flygplanet kom under sin aktiva tid att användas hårt, och fick ett ytterst dåligt rykte, då inte mindre än 16 totalhaverier inträffade, med totalt 41 dödsoffer som följd. I samband med att försvarsberedskapen upphörde 1945, kasserades i augusti 1945 samtliga Caproni Ca.313. Den 14 mars 1946 tillfördes flottiljen Saab 18, vilka var modifierade B 18A, och som fick den nya beteckningen S 18A. S 18A var försedda med kameror och kunde vid behov utrustas med spaningsradarkapsel.
Genom försvarsbeslutet 1948 beslutades att spaningsverksamheten vid Roslagens flygflottilj skulle upphöra, samt att Östgöta flygflottilj skulle omorganiseras till en jaktflottilj. Därmed kvarstod F 11 som ensam spaningsflottilj inom Flygvapnet. Samtidigt gjordes en upprustning av flottiljen då 50 flygplan av Supermarine Spitfire PR Mk XIX köptes från Storbritannien. De första planen tillfördes flottiljen den 7 oktober 1948. Flygplanet som inom Flygvapnet benämndes S 31, var i svensk tjänst fram till 1955. Genom den omorganisation som följde flottiljen genom försvarsbeslutet, koncentrerades all spaningsverksamhet till F 11, och flottiljens uppgifter kom att omfatta all slags spaning. Flottiljen utökades samtidigt med en fjärde spaningsflygdivision, och blev därmed Flygvapnets största flygflottilj. Flottiljen var till skillnad från andra flottiljer organiserad med en operations- och underrättelseavdelning med underlydande underrättelseplutoner.
En S29 får en översyn innan nästa uppdrag.
År 1953 tillfördes under ett år ett antal flygplan S 28B Vampire, för att träna piloter inför introduktionen av S 29C Tunnan 1954. År 1954 omskolades flottiljens fyra flygdivisioner med det nya jetflygplanet S 29C Tunnan, och flottiljen tog på allvar steget in i jetåldern. Den 24 maj 1956 beslutade riksdagen om ny eskaderorganisation för flygvapnet, vilken inte påverkade F 11 i någon större omfattning, då man kvarstod i Fjärde flygeskadern (E 4).
I juni 1957 fick flottiljen i uppdrag att tillsammans med Lantmäteriverket genomföra stråkfotografering av hela Sverige från en höjd av 10 000 meter. Ett projekt som pågick under två år. Mellan september 1958 och maj 1959 ersatte två av flottiljens flygdivisioner sina S 29C Tunnan med 44 plan S 32 Lansen. Lansen blev huvudplanet för två av flottiljens flygdivisioner fram till flottiljens avveckling. År 1972 kom flottiljen att även tillföras sju plan A 32 till allmän flygträning, i syfte att spara flygtid på S 32.
Några S29 Tunnan uppställda innan det är dags att ge sig ut på uppdrag.
I augusti 1965 började de två divisionerna som fortfarande flög S 29C Tunnan, att tillföras det moderna S 35C Draken. Spaningsversionen av Draken kom att tillverkas i totalt 59 exemplar, och var fördelade på tre spaningsflygdivisioner, två vid F 11 och en vid F 21. S 35 Draken som var försedd med fyra fälltankar hade den längsta aktionsradien av de olika versionerna. År 1966 avvecklades tre av fyra flygeskadrar, kvar blir endast Första flygeskadern, vilken flottiljens krigsförband underställdes.
År 1974 utökas verksamheten vid flottiljen, då Flygvapnets underrättelseskola (FV UndS) omlokaliseras till Nyköping. Men redan ett år senare när regeringen Palme presenterade sin proposition 1975:75, föreslogs en avveckling av två flottiljadministrationer, Södermanlands flygflottilj (F 11) och Kalmar flygflottilj (F 12). Bakgrunden var att Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) i januari 1971, fått i uppdrag att utreda om hur flygvapnets fredsorganisation från mitten av 1980-talet skulle kunna anpassas till krigsorganisationens utveckling. Att flottiljen skulle avvecklas var en självklarhet, då FFU främst av operativa och beredskapsskäl ansåg att spaningsdivisionerna skulle omfördelas på andra flottiljer. Dessutom skulle de flygplan som flottiljen var beväpnad med, S 32 Lansen och S 35 Draken, under 1980-talet ersättas med SH/SF 37 Viggen. Och det ansågs att flygspaningen då skulle kunna lösas på tre flygdivisioner, istället för de fem spaningsflygdivisioner som då fanns inom Flygvapnet.
Som kompensation till Nyköping kommun, utreddes en flytt av Bråvalla flygflottilj (F 13) till Nyköping. Dock skulle investeringskostnaderna bli betydligt större i Nyköping, jämfört med att behålla flottiljen i Norrköping. Vidare var F 13 tillsammans med F 16 i Uppsala de enda återstående flottiljerna med berghangarer, vilket var ett starkt operativt och ekonomiskt skäl för att F 13 borde stanna kvar i Norrköping. År 1975 beslutade riksdagen att Södermanlands flygflottilj skulle avvecklas senast den 30 juni 1980. Flottiljen började arbetet med avvecklingen 1976. Flygvapnets underrättelseskola började 1980 att överföras till F 13 i Norrköping.
Caproni CA 313, svensk beteckning S 16, köptes från Italien 1941 och var ett typiskt nödköp under beredskapsåren. Från början blev planet ett sorgebarn med otaliga driftstörningar och uppmärksammade haverier. Orsakerna var både brister i tillverkningen och problem med det svenska bränslet men också att planet flögs på ett annat sätt än det var avsett för. Efter diverse ombyggnader i Sverige blev S 16 ett väl fungerande fjärrspaningsplan. Bland annat fotograferade en F 11-besättning den tyska raketfabriken i Peenemünde (se kamerautställningen).
För sin tjänst som spaningsflygplan var S 16 i behov av större bränslekapacitet och därför monterades i bombutrymmet två extratankar om vardera 270 liter. Planet hade en seriekamera SKa 4 monterad mellan vingbalkarna på vänster sida i flygkroppen, samt en dörrmonterad snedbildskamera typ HK 6.
Svensk beteckning: S 16
Tillverkarens beteckning: Caproni CA 313
Spännvidd: 16,65 m
Längd: 11,80 m
Startvikt: 5650 kg
Motor: Isotta Fraschini Delta RC 35 I,
12-cylindrig inverterad V-motor, 2 x 750 hk
Maxfart: 435 km/tim
Maxhöjd: 8 000 m
Besättning: 4 man
Beväpning: 4 st 8 mm ksp m/22
Antal flygplan: Som mest 72 st (1944)
I tjänst på F 11: 1942-1945
Kamerautrustning:
1 st höghöjdskamera/lod SKa 4/150 alt 250/400/500 mm
1 st kamera/snedställd HK 6/ 250 mm alt 500 mm
1 st handkamera HK 7/ 135 mm alt 250 mm
S 16 Caproni, ett flygplan med oförtjänt dåligt rykte, men flyga kunde det.
Första gången F 11 tilldelades B 3 som spaningsflygplan var under åren 1941 till 1943 då S 16 Caproni genomgick omfattande modifiering.
Andra gången var våren 1945. F11 erhöll då tretton B 3 från F 1 Västerås, vilka tillfälligt skulle användas som spaningsflygplan och ersätta det hårt slitna beståndet av S 16 Caproni. B 3-lånet blev dock permanent till 1946-47, då F 11 tilldelades de till spaning ombyggda B 18A från F 1.
År 1948 byggdes kvarvarande B 3:or om till transportflygplan och benämndes Tp 73. Beväpningen avlägsnades, planen försågs med längsgående bänkar för persontransport och tre fönster togs upp i nedre kroppssidan. F 11 tilldelades 6 st Tp 73.
Svensk beteckning: B 3
Tillverkarens beteckning: Junkers Ju 86 K4
Spännvidd: 22,5 m
Längd: 17,5 m
Motor: 2 st Bristol/SFA Mercury III, 830 hk
Max startvikt: 8 200 kg
Maxfart: 330 km/tim
Maxhöjd: 6 000 m
Besättning: 3-4 man
Passagerare i Tp-version: 10 st
Antal flygplan: 13 st i spaningsversion
6 st i Tp-utförande (Tp 73/B 3A, B, C)
I tjänst på F 11:
1941-1943 som spaningsflygplan
1945-1947 som spaningsflygplan
1948-1958 som transportflygplan
Kamerautrustning: Handkameror HK 6, HK 7
B 3A Junkers tjänstgjorde som spaningsflygplan på F 11 1945 - 47.
S 18A avlöste trotjänaren B 3 som fjärrspaningsflygplan. När B 18A lämnade tjänsten vid F 1 i Västerås byggdes de under åren 1946-1949 om till spaningsversionen och tillfördes, förutom F 11, även F 3 och F 21.
Med flygplan S 18A utvecklades spaningsflyget starkt. Planet kunde utrustas med olika kameror och flera alternativ provades.
Senare monterades även en amerikansk spaningsradar, den så kallade AN/APS-4, PS-18A, under flygkroppen. Radarn gav en helt ny dimension åt havsövervakning, som nu kunde ske såväl i mörker som i dålig sikt, samt dessutom med färre flygföretag än tidigare. Den sista S 18A avskrevs 1959 då den ersattes av jetflygplanet S 32C.
Svensk beteckning: S 18A
Tillverkarens beteckning: SAAB 18A
Spännvidd: 17,04 m
Längd: 13,23 m
Startvikt/tomvikt: 8 700/5 600 kg
Motor: Svensktillverkad Twin Wasp (STW C3) 2 x 1 065 hk
Maxhöjd: 8 000 m
Maxfart: 465 km/tim
Besättning: 3 man (mot slutet 2 man)
Antal flygplan: 50 st
I tjänst på F 11: 1946-1959
Kamerautrustning:
2 st höghöjdskameror/lod SKa 10/920 mm
1 st avståndskamera/nos SKa 10/1500 mm
1 st höghöjdskamera/lod SKa 5/250 mm
1 st mörkerkamera SKa 13/300 mm i kombination med fotobomber.
S 18A SAAB hade två svensktillverkade Twin Wasp-motorer. Flygplanet tjänstgjorde på F 11 från 1946 till 1959.
Under åren 1945-49 användes det omoderna jaktflygplanet J 9 Seversky Republic EP-1 som spaningsflygplan och benämndes då ibland S 9C. I och med att S 16 Caproni utgick måste bristen på spaningsflygplan på F 11 täckas på detta sätt. I väntan på modernare flygmateriel tillfördes då F 11 ett antal J 9.
Som kamera i S 9 användes en handhållen HK 7. S 9C tillhörande F3 var dock utrustade med en fast sidriktad seriekamera, SKa 4, som monterades i bagagefacket/”mekanikersitsen” bakom föraren.
Trots att planet var omodernt betydde detta att en ny spaningsfilosofi hade skapats – ett relativt snabbt, mindre flygplan för spaning från låg höjd hade introducerats.
Svensk beteckning: S 9
Tillverkarens beteckning: Seversky Republic EP-1-106
Spännvidd: 10,98 m
Längd: 8,18 m
Startvikt: 3 000 kg
Motor: Pratt & Whitney R-1830-45 Twin Wasp (TW3), 1 065 hk
Maxfart: 475 km/tim
Maxhöjd: 9 900 m (med last)
Besättning: 1 man
Antal flygplan: 9 st
I tjänst på F 11: 1945-1949
Kamerautrustning:
Alternativ 1:
1 st handkamera HK 7/135 mm alt 400 mm
Alternativ 2 endast F3:
1 st snedbildskamera SKa 4/150 mm alt 250 mm
Seversky Republic, ett plan som inte fanns med så länge på F 11.
S 14 eller Storken, som planet mestadels kallades för, gjorde tjänst som spanings-, sambands- och eldledningsflygplan. Planet hade utomordentligt goda lågfartsegenskaper (minimum 50 km/h) samt synnerligen kort start- och landningssträcka.
Vid den stora försvarsfesten den 3 juni 1951 på Gärdet i Stockholm kunde åskådarna glädjas åt F 11-musik från luften – när delar ur F 11 musikkår spelade från fem flygande S 14 när dessa flög förbi hedersläktaren. Samtidigt hade man även en F 11-Stork utrustad med två ”invasionshögtalare” för reklamflygning och polisövervakning av vägar och gator. De sista Storkarna såldes till Ostermans Aero AB, till Österrike och Västtyskland med 6 plan till vardera landet.
Svensk beteckning: S 14
Tillverkarens beteckning: Fieseler Fi 156
Spännvidd: 14,25 m
Längd: 9,67 m
Startvikt: 1 320 kg
Motor: Argus As 10E, 270 hk
Maxfart: 180 km/tim
Maxhöjd: 3 900 m
Besättning: 1 + 2 passagerare
Antal flygplan: Ca 11 st, som mest 14 st år 1950
I tjänst på F 11: 1947-1961
Kamerautrustning: Handkamera HK 7
Beväpning: 1 x 8 mm ksp (endast S 14A)
S 14 Fieseler var i tjänst från 1947 till 1961.
Hösten 1948 introducerades i svensk flygspaning typen Supermarine Spitfire Mk XIX/S 31. Ett fotospaningsflygplan som flög både högre och snabbare än något annat flygplan i svenska flygvapnet. Det var ett plan med topprestanda och kameror av god klass och därtill ett flygplan, som redan var avsett som fotospaningsflygplan. F 11 var den enda flygflottilj i Sverige som hade Spitfire. Planet gick ur tjänst på F 11 1955 och ersattes då av jetflygplanet S 29C.
Som en parentes kan nämnas att Flygvapnet före kriget den 12 maj 1939 lade in en order om omedelbart köp av 15 st Spitfire Mk 1a. När kriget bröt ut blev dock ordern annullerad.
1948 köpte svenska flygvapnet 50 Spitfireplan, som stationerades på flygflottiljen F11 i Nyköping. 60 år senare träffades några av de piloter som flög det legendariska flygplanet. Sven-Harald Andersson och Stig Siljedahl berättar i denna artikel från SVT: Klicka här! Tyvärr finns inte videoinslaget kvar på SVT Play.
Svensk beteckning: S 31
Tillverkarens beteckning: Supermarine PR Mk XIX Spitfire
Spännvidd: 11,23 m
Längd: 9,96 m
Startvikt: 4 470 kg
Motor: Rolls-Royce Griffon 65, 2055 hk
Maxfart: 720 km/tim
Maxhöjd: 14 000 m
Besättning: 1 man
Antal flygplan: 50 st
I tjänst på F 11: 1948-1955
Kamerautrustning:
Alternativ 1:
2 st höghöjdskameror/lod SKa 10/920 mm
Alternativ 2:
2 st kameror SKa 12/350 mm
1 st översiktskamera/snedställd SKa 12/ 350 mm
Alternativ 3:
1 st höghöjdskamera/lod SKa 10/920 mm
1 st översiktskamera/lod SKa 12/350 mm
1 st översiktskamera/snedställd SKa 12/350 mm
Spitfire, ett legendariskt plan, tjänstgjorde på F 11 mellan 1948 och 1955.
I väntan på J 29 Tunnan anskaffade flygvapnet år 1946 jetflygplanet Vampire från England. När flygplan 29 Tunnan började tillföras flottiljerna avvecklades J 28 som jaktflygplan och tillfördes bl a Krigsflygskolan F 5 som skolflygplan och till vissa andra flottiljer, främst för att ge erfarenheter av jetflyg i väntan på S 29C.
På våren 1953 var turen kommen till F 11 som då tillfördes J 28:an. Men den var inte ett spaningsflygplan i dess egentliga betydelse, då flygplanet helt saknade fast kamerautrustning.
Vissa försök gjordes med att i ett fåtal J 28 installera SKa 16-kameror, men J 28B blev aldrig något spaningsflygplan. Det var bara 1. div som utrustades med J 28:an. Planet kom således att tjänstgöra parallellt med S 31, S18 och under en kort tid även S 29C. J 28B försvann i och med att S 29C kom i aktiv tjänst på F 11.
Svensk beteckning: J 28B
Tillverkarens beteckning: De Havilland DH 100
Spännvidd: 11,52 m
Längd: 9,37 m
Startvikt: 5 670 kg
Motor: DH Goblin III ( RM 1A SFA),1 500 kp dragkraft
Maxfart: 900 km/tim
Maxhöjd: 12 650 m
Besättning: 1 man
Antal flygplan: 16 st
I tjänst på F 11: 1953-1954
S 29C Flygande Tunnan var det första jetdrivna spaningsplanet på F 11 och fanns på flottiljen 1954-66. Spaningsversionen var en utveckling av jaktversionen J 29B och flög för första gången 1953. Trots att utrymmet vid sidan av luftintaget var begränsat, lyckades man få plats med flera kameraalternativ för såväl höghöjds- som låghöjdsfotografering i Tunnans nos. 1955 satte en rote S 29C från F 11 internationellt hastighetsrekord på 1 000 km sluten bana, med en snittfart på 900,6 km/tim. Två S 29C, med personal från F 11, deltog med den äran i FN:s stridande insats i Kongokriget 1962.
Svensk beteckning: S 29C
Tillverkarens beteckning: SAAB 29C
Spännvidd: 11,0 m
Längd: 10,23 m
Startvikt: 7 284 kg
Motor: DH Ghost 50 (RM 2 SFA) 2 270 kp dragkraft
Max fart: 1 035 km/tim
Max höjd: 13 700 m
Besättning: 1 man
Antal flygplan: 76 st totalt F 11 och F 21
I tjänst på F 11: 1954-1966
Kamerautrustning:
Alternativ hög-/avståndsfoto:
2 st höghöjdskameror/lod SKa 10/920 mm
(1 st höghöjdskamera/lod SKa 5/250 mm)
1 st översiktskamera/lod SKa 15/150 mm
1 st avståndskamera SKa 10/920 mm alt 1500 mm
1 st infrakamera/nos SKa 10/920 mm alt 1500 mm
Alternativ lågfoto:
2 st låghöjdskameror sidor SKa 16/100 mm
1 st låghöjdskamera nos SKa 16/100 mm
1 st översiktskamera/lod SKa 15/150 mm
Alternativ 1 för särskilda uppdrag:
1 st avståndskamera SKa 10/1500 mm
1 st höghöjdskamera/lod SKa 10/920 mm
Alternativ 2 för särskilda uppdrag:
1 st avståndskamera SKa 10/1500 mm
1 st alt 2 st låghöjdskameror sida och nos SKa 16/100 mm
År 1958 föll den gamla trotjänaren S 18A för åldersstrecket och ersattes av den moderna S 32C vid två av F 11 flygande divisioner.
Spaningsversionen av Lansen var tvåsitsig och främst avsedd för havsövervakning. Flygplanet var därför utrustat med en spaningsradar i nosen (PS-431/A) och navigatören plottade in de upptäckta målen på sin radarskärm. Det fanns även en kamera installerad med vilken navigatören vid behov kunde avfotografera radarbilden. Därutöver var Spanings-Lansen utrustad med 2 st höghöjds- 3 st låghöjds- och 1 st översiktskamera. I och med införandet av S 32:an i vårt spaningsflyg erhölls en mycket stor och värdefull förstärkning. När planet togs ur tjänst år 1979 hade det över 20 års välmeriterad tjänst.
Svensk beteckning: S 32C
Tillverkarens beteckning: SAAB 32C
Spännvidd: 13,0 m
Längd: 14,94 m
Startvikt: 10 760 kg utan kameror
Motor: SFA/RM 5A2, 3 460 kp dragkraft
Maxfart: Mach 0,91 (1,01 i dykning)
Maxhöjd: 14 000 m
Besättning: 2 man
Antal flygplan: 44 st
I tjänst på F 11: 1958- 1978
Kamerautrustning:
2 st höghöjdskameror/lod SKa 23/600 mm
1 st översiktskamera/lod SKa 15/ 150 mm
2 st låghöjdskameror/sidor SKa 16/100 mm
1 st låghöjdskamera/nos SKa 16/100 mm
12 st fotobomber M/62 för mörkerfoto
1 st optiskt sikte, Jungner FL S2
Utomlands konstruerades jaktflygplan med Mach 2+ prestanda och mot den bakgrunden ansåg man att J 35 Draken borde konverteras till fotospaningsflygplan. Den första hälften av S 35E-leveranserna var originaltillverkade plan. De övriga utgjordes av konverterade J 35D. Flygplanets räckvidd utökades genom 4 extratankar.
S 35E är ett ensitsigt, enmotorigt medelvingat deltaformat, jetdrivet fotospaningsflygplan. Dess fotoutrustning utgörs av 7 st kameror för dagfotografering samt ett lodkamerasikte. 5 st kameror är placerade i nosen och 2 st i innervingen, en på var sida om flygkroppen.
Vissa S 35E-plan är utrustade för mörkerfotografering och är då försedda med en mörkerspaningskapsel (MS-kapsel).
Svensk beteckning: S 35E
Tillverkarens beteckning: SAAB 35E
Spännvidd: 9,42 m
Längd: 15,34 m
Startvikt: 9 930 kg utan kameror
Motor: SFA/RM 6C, 5 765 kp dragkraft
Maxfart: Mach 2,0+
Maxhöjd: 14 000 m
Besättning: 1 man
Antal flygplan: 60 st varav 36 st på F 11
I tjänst på F 11: 1965-1979
Kamerautrustning:
3 st höghöjdskameror/lod SKa 24/600 mm
1 st översiktskamera/lod SKa 24/44 mm
2 st låghöjdskameror/sidor SKa 24/100 mm
1 st låghöjdskamera/nos SKa 16B/100 mm
Efter modifiering av flygplanet ca 1972:
3 st höghöjdskameror/lod SKa 24/600 mm
2 st låghöjdskameror/sidor SKa 24B/120 mm
1 st låghöjdskamera/nos SKa 16B/100 mm
1 st lodkamera SKa 24B/57 mm
1 mörkerspaningskapsel med 2 st kameror SKa 34/75 mm
Vårt spaningsflyg idag anses tillhöra de tekniskt bäst utvecklade i Europa. En viktig milstolpe i det moderna svenska spaningsflyget utgjordes av System 37 med två versioner av Spaningsviggen, SF 37 för fotospaning och SH 37 för havsövervakning. Eftersom både kameror och radar inte rymdes i ett flygplan, utvecklades de två versionerna.
SF 37, vars framdel visas i F11 Museum, är en specialiserad fotospaningsversion försedd med kameror för såväl dag- som mörkerfotografering. Kamerautrustningen utgörs av 7 st kameror för två olika uppgifter – ett för uppdrag på låg höjd och ett för höghöjds- och avståndsfotografering. En vidvinklig översiktskamera ingår i systemet.
Dessutom ingick en extremt känslig värmekamera. För fotografering i mörker kunde en kapsel med tre st. IR-kameror och blixtaggregat hängas på flygplanet. Ett antal SF 37, så även den som visas i F11 Museum, modifierades under 1990-talet till AJSF 37 och kunde i jakt- och attackutförande bära flera vapenalternativ. Viggen tjänstgjorde aldrig på F 11. Däremot utvecklades spaningssystemet till System 37 på F 11. SF 37 och övriga delar i spaningssystemet visas på F11 Museum som är ett forum för modern svensk flygspaning.
Svensk beteckning: SF 37
Tillverkarens beteckning: SAAB 37 Viggen
Spännvidd: 10,6 m
Längd: 16,5 m
Höjd: 5,6 m
Startvikt: 16 000 kg
Motor: SFA/RM 8A, 6 690 kp /11 790 kp (ebk) dragkraft
Maxfart: Hög höjd M 2.0+ / låg höjd 1390 km/tim
Maxhöjd: 12 000+ m
Besättning: 1 man
Antal flygplan: 28 st
I tjänst: 1973-2005, fanns ej på F 11
Kamerautrustning:
1 st låghöjds-översiktskamera/lod SKa 24C/57 mm
3 st låghöjdskameror/sidor och nos SKa 24C/120 mm
2 st höghöjdskameror/lod SKa 31/600 mm
1 st IR-kamera VKA 702, känslighet 0,2 grader Celsius
1 st framåt riktad videokamera Registerkamera RKA 53B
1 mörkerspaningskapsel med 3 st kameror SKa 34/75 mm
1 kapsel med extra blixtaggregat
Antal kapslar beroende på uppdrag. Utgick som krigsutrustning 1995.
1 st framåtriktad videokamera Registerkamera RKA 53B
Beväpning: 6 st RB 24
På plattan: SF 37 med kamerautrustning. Foto: Rune Rydh.
SH 37 (37908) från Martin Röd flyger på låg höjd förbi en västtysk jagare (Fletcher-klass) över Östersjön. Flygplanet är utrustat med avståndskameran SKa 24D på höger sidobalk och extratank på centralbalken. Foto: Åke Andersson, Linköping.
SH 37 användes för havsövervakning och är därför radarutrustad för att kunna lokalisera fartyg, men kan även medföra kamerakapsel och defensiv robotbeväpning. Gemensamt för båda versionerna är en datakamera för registrering av planets och målets position, kurs och höjd samt klockslag. Dessutom finns en bandspelare så att föraren fortlöpande muntligen kan kommentera sitt uppdrag. Även SH kunde utrustas med mörkerspaningskapsel.
Spaningsviggen blev genom dess goda egenskaper ett mycket uppskattat flygplan, som gav piloten möjlighet att på ett effektivt sätt handha planet och utnyttja dess goda taktiska utrustningar. Typen tjänstgjorde fram till våren 2005, då den ersattes av JAS 39 Gripen.
Även ett antal SH 37 konverterades till AJSH 37 och kunde bl.a. bära sjömålsrobot RB 15F, avsedd för JAS 39.
Svensk beteckning: SH 37
Tillverkarens beteckning: SAAB 37 Viggen
Spännvidd: 10,6 m
Längd: 16,5 m
Höjd: 5,6 m
Startvikt: 16 000 kg
Motor: SFA/RM 8A, 6 690 kp /11 790 kp (ebk) dragkraft
Maxfart: Hög höjd M 2.0+ / låg höjd 1390 km/tim
Maxhöjd: 12 000+ m
Besättning: 1 man
Antal flygplan: 28 st
I tjänst: 1973-2005, fanns ej på F 11
Kamerautrustning:
1 st kamerakapsel med framåtriktad SKa 24D/600 mm
1 st registerkamera RKA 40. Ersattes 1995 av RKA 53
1 mörkerspaningskapsel med 3 st kameror SKa 34/75 mm
1 kapsel med extra blixtaggregat
Antal kapslar beroende på uppdrag. Utgick som krigsutrustning 1995.
Efter 1995:
2 st sammanbyggda videokameror Registerkamera RKA 53.
1 st framåtriktad och mot radarskopet.
Beväpning: 6 st RB 24
SH 37 (37908) från Martin Röd flyger på låg höjd förbi en västtysk jagare (Fletcher-klass) över Östersjön. Flygplanet är utrustat med avståndskameran SKa 24D på höger sidobalk och extratank på centralbalken. Foto: Åke Andersson, Linköping.
På plattan: SF 37 med kamerautrustning. Foto: Rune Rydh.