Trupputbildare, läs den genom att klicka här.
Minnen från värnplikten, läs den genom att klicka här.
Kamera SKA16, läs den genom att klicka här.
Ebbe kom 1941 som ung furir och flygmekaniker till F 11 och flög som färdmekaniker 400 timmar i Caproni. Här är hans minnesanteckningar från sin tid på F 11. Han kom senare till SAAB i Linköping och var bl.a. han ansvarig för utprovning av apparater till den franska motorn Aubisque till SK 60.
Text via Börje Järvling
En ny flottilj skulle sättas upp och den fick numret F 11 och placerades i Nyköping. Det var en spaningsflottilj och flygplanen var italienska och hette Caproni. Äventyrslustan satt kvar och jag och två andra furirer sökte dit som mekaniker och kom med. Flottiljen bildades 1/11 1941 och vi var bland de första som kom dit. Det fanns inga flygplan när vi kom, men så småningom damp dom ner och totalt blev det ett 50-tal S 16 Caproni.
Eftersom jag var bland de ”äldsta” fick jag flygplan nummer 001, som jag fick flyga med i över 400 flygtimmar. Nu fick vi ”furirrum” där vi bodde ensamma för första gången i vårt militärliv. Det var folk från hela landet som hade samlats för att skapa denna flottilj.
Dessa flygplan, Caproni, kallades flygande likkistor*) därför att den mekaniska kvaliteten inte var så vidare bra. Många hade olika fel och fick vi upp önskat antal flygplan någon dag, var det bra. Vi mekaniker fick jobba hårt och vad jag kommer ihåg, så var det inte många gånger som min kärra stod kvar på marken.
Mekanikern följde alltid sitt flygplan i luften och han hade vissa saker som han skulle kolla och sköta under flygning. Det var förare, spanare, signalist och mekaniker med vid varje flygning och alla hade sitt att sköta. Vid vissa flygningar, som t.ex. konvojeringsflyg, om det var en av de äldre förarna, kunde det hända att han släppte fram mekanikern och då sköt han över spaken och tog sig en tupplur. Det var ju bara att flyga rakt fram och åter så att vi hade fartygen i sikte. Ett pass kunde ta fem timmar, då var vi trötta när vi kom hem.
Ett intermezzo inträffade en gång då vi flög hem. Det var dimma och vi fick flyga med marksikt i den mån det fanns. När Nyköpings kyrktorn uppenbarade sig intill vår högra vingspets visste vi var vi var, men det var nära en katastrof.
Det hände att vingarna på Caproni föll av vid för tvära svängar och de fick förstärka vingbalkarna. Vi hade övningar med andra förband och en gång blev det luftstrid mellan en J 9 från Barkarby (F 8) och en Caproni. Vid en tvär manöver fortsatte ena vingen. Det skedde över flottiljens område och vi var många som tittade på. Det tog 21 sekunder innan flygplanet slog i backen, alla omkom. Det enda som var helt var signalistens hand, som var knuten kring dörrhandtaget. När flygplanet virvlar runt finns det ingen chans att ta sig ut.
Vid ”vårt” bord i furirmatsalen fanns en plats invid min, som blev tom tre gånger på grund av haverier och sedan togs stolen bort. Vi hade en furir som vid varje haveri spelade ”Rhapsody In Blue” och det var både känsligt och högtidligt.
F 11 hade sitt övningsfält på Roma Kloster på Gotland och dit åkte vi varje sommar. Detta var under kriget, så det blev patrulleringar längs våra kuster för att kolla fienden. Två av våra plan blev nedskjutna av tyskarna, men den ena besättningen blev räddad av ett tyskt fartyg, som befann sig i närheten.
*) Caproni havererade inte mer än många andra flygplanstyper. Totalt 27% (23 av 84 köpta) havererade under 5 år i tjänst. De nedskjutna Caproni och ett haveri orsakat av en lysbomb är inte medräknade i haveristatistiken. Eftersom Caproni hade 4 mans besättning blev antalet omkomna rätt stort, 41 man.