Till startsidan
F11museum
Välkommen till Sveriges flygspaningsmuseum

Tillbakablickar

Vi publicerar ibland historiska berättelser ur våra arkiv. Här kan du läsa om kamera SKA 16. Det finns även länkar till tidigare publicerade historiska texter om du vill förkovra dig i flottiljens historia.

Har du missat den första, minnen från en flygtekniker, kan du läsa den om du klickar här.

Har du missat den andra, minnen från värnplikten, kan du läsa den om du klickar här.

Har du missat den fjärde, trupputbildare, kan du läsa den om du klickar här.

Har du missat den femte, om spaningsuppdragen från 1958, kan du läsa den om du klickar här.

Har du missat den sjätte, om F 11:s musikkår, kan du läsa den om du klickar här.

Frontkamera

Kamera SKA 16 monterad i fronten på S 32 Lansen.

SKA 16 i fpl 40

Kamera SKA 16 monterad i fpl 40.

När SKA 16 kom till F 11

Nedtecknat av flottiljens siste fotoingenjör Åke Jakobsson. Åke kom tidigt in i arbetet med F11 Museum och var ledande i arbetet med att presentera museets spaningsutrustning.

Flygvapenövning 1956

"Uti verkstan slamrades med verktyg bråttom hade alla kameramän" Med denna travesti av Anna-Maria Lenngrens dikt skulle man kunna beskriva den brådska som rådde på F 11 inför FVÖ (Flygvapenövningen) 1956. Ett nytt kamerasystem hade tagits fram och nu gällde det att hinna montera in det och pröva det så det kunde få sitt elddop under FVÖ. Kameran benämndes SKA 16 och var en låghöjdskamera med liten brännvidd och extremt hög bildhastighet (4 eller 8 bilder/sek). Det blev 1. divisionen, som fick sina S 29:or utrustade med denna nymodighet.

Hemligt för de flesta

Eftersom kamerasystemet blivit klart alldeles innan FVÖ, var det inte många utom flygdirektör Arman och hans medhjälpare som kände till nyheten. Och så 1. divisionens förare och tekniker förstås. Divisionen blev under FVÖ förlagd till F 12, Kalmar och tillhörde en B-styrka med huvudsaklig inriktning att spana mot mål i Mellansverige.

Fotouppdragen

Redan första övningsdagen fick 1. div order från högkvarteret att bl.a. utspana flygbaserna Tullinge, Nyköping och Bråvalla med avseende på beläggning. Väderutsikterna var inte de allra bästa; låga moln och nedsatt sikt. Divisionschefen bedömde emellertid sikt och molnhöjd tillräckliga för att med det nya kamerasystemet kunna lösa uppdragen. Han beordrade tre förare att i tre-grupp flyga på lägsta höjd till Bråvikens mynning. Därefter skulle fältflygare Jönsson utspana Tullinge, fanjunkare Molander Nyköping och fältflygare Claesen Bråvalla. Alla tre återvände lyckligt och väl till Kalmar.

Dåligt väder inget hinder

Vädret vid Tullinge var tyvärr så dåligt att det ej gick att komma fram dit. Men de två övriga uppgifterna hade lösts och flygbaserna var fotograferade - med enastående bra resultat dessutom. Filmerna visade jakt i högsta beredskap, flygplan i klargöringsområden och vid hangarer. Förarna hade emellertid knappt hunnit landa förrän divisionschefen fick ett ilsamtal från spaningschefen (ABO)* i högkvarteret. Det blev ord och inga visor: "Hur i helsike kunde divisionschefen beordra flygning i ett så dåligt väder? Visste inte divisionschefen att det var utfärdat QGO (d v s start- och landningsförbud) för de här flygbaserna?"

Fortsatta bannor

Trots att divisionschefen försökte förklara att spaningsplanen varken skulle landa eller starta, upphörde inte spaningschefen med sina bannor. Ordflödet snarare till- än avtog. Divisionschefen sköt med jämna mellanrum in att spaningsplanen löst sina uppgifter. Och att de till och med fotograferat flygbaserna och att flygfotona snart var klara. Först då märktes en förändring hos spaningschefen. "Fotograferat?" "Hur har det gått till?" "Resultat klart?" Nu var alla förmaningar som bortblåsta och divisionschefen kom till nåder igen. Ja, han var näst intill toppen. Kunde bara sedan bilderna levereras till högkvarteret före stabsgenomgången för Flygvapenchefen, skulle succén vara klar. Och även detta klarade divisionen av.

Slutet gott…

De tolkade bilderna väckte stor förundran och beundran. Ingen i högkvarteret hade ens hört talas om det nya kamerasystemet. Avslutningsvis kan väl tilläggas att detta system väckte berättigad uppmärksamhet även då våra spaningsplan deltog i den s.k. Kongo-krisen.

*) C-E Abramson sedermera överste och F11. flottiljchef 1962-1966.

FAKTA SKA 16 – spaningskamera

Spaningskamera SKA16 är en snabbseriekamera för fotografering från snabba flygplan på låg höjd. Kassetterna saknar anordning för rörelsekompensering. För att undvika rörelseoskärpa arbetar kameran i stället med mycket korta exponeringstider i kombination med ett ljusstarkt objektiv. Bländarinställningen kan ändras under flygning från en manöverlåda i förarkabinen.

Svensk beteckning: SKA 16

Tillverkarens beteckning: F95, W. Vinten (England)

Negativformat: 57 x 57 mm

Antal exponeringar: 30 m film = 500 bilder/kassett

Objektiv: 100 mm

Exponeringstider: 1/1000 alt 1/2000 sek (4 resp 8 bilder/sek)

Vikt: 7,5 kg

Använd i flygplan: S 29C, S 32C och S 35E

Kamera i Lansen

SKA 16 monterad som höger sidokamera i S 32 Lansen.

Utbildning

Vapentekniker Morgan Edwards utbildar värnpliktiga tekniker i handhavande av SKA 16.

Plundring noskamera

Kameratekniker plundrar höger sidokamera SKA 16 i S 29 Tunnan.

Plundring SKA16

En tekniker plundrar noskamera SKA 16 i S 32 Lansen. S 29 och S 32 hade tre SKA 16 (vänster, nos och höger) för panoramafoto.

Spolning

Här spolar en tekniker 70 mm perforerad film för SKA 16 från kamerarullen till spiralrullen för framkallningskärlet. Normalt är ljuset släckt.