Författare: Axel Carleson
Utan egen flygindustri som kunde erbjuda flygvapnet en lämplig efterträdare till den föråldrade J8:an Gloster Gladiator, så sökte Sverige flygmateriel utifrån. Resultatet blev att man beställde det amerikanska Seversky Republic EP-106 (i export P-35), i Sverige betecknat J 9.
Planet blev vårt första jaktflygplan av modern konstruktion byggt helt i metall och med indragbart landningsställ och fart uppemot 500 km/tim. I samband med krigsslutet 1945 överfördes ett antal J 9:or till F 11 och F 3 för att där brukas som spaningsflygplan, med beteckningen S 9C. Som spaningsversion användes flygplanet huvudsakligen för optisk flygspaning. Men en handhållen kamera typ Hk 7 kunde föraren medföra hängande i en rem om halsen. Vid fotografering öppnades huven och styrspaken hölls mellan knäna. Senare inmonterades en fast seriekamera typ Ska 4 i bagageutrymmet bakom föraren. Kameran var riktad åt höger och snett nedåt och foton togs genom den fönsterförsedda luckan till extrautrymmet. Man försökte även att fotografera under sväng med Ska 4. Föraren siktade med en kula fastsatt på antennwiren.
Trots allt omodernt med S 9C, som dålig prestanda, kort räckvidd osv. så innebar användningen av planet att en helt ny syn på spaningsflygningen hade skapats. Man hade introducerat ett litet och förhållandevis snabbare spaningsflygplan i den svenska flygspaningen - något som hade varit en helt orimlig tanke några år tidigare. Men nu var man på det klara med det ensamma lilla fjärrspaningsplanets stora fördelar. S 9C föll för åldersstrecket år 1949 och ersattes då av det engelska fotospaningsflygplanet Spitfire MK XIX, i Sverige S 31.
Författare: Jan-Åke Berg 2008-02-15
Tidigt under 1939 sökte det svenska Flygvapnet ersättare till jaktflygplanet Gloster Gladiator, J 8, som vid det laget blivit kraftigt föråldrat, biplan (”dubbeldäckare”) som det var.
Den ryske flygplankonstruktören Aleksander Seversky, nu invandrad till USA, besökte Sverige i maj 1939. Han demonstrerade sin konstruktion Seversky P-35 (P=Pursuit=jakt), vilket ledde till en första svensk order om 15 flygplan av den typen i juni samma år. Redan i oktober följde en andra order om 45 flygplan och 1940 en slutlig order om ytterligare 60 flygplan.
Dessa senare flygplan kom aldrig att levereras p g a USA:s inträde i kriget. Det gjorde däremot de första 60, men under svåra betingelser. Först togs 16 flygplan emot via Trondheim och senare, efter samråd med Storbritannien och Finland, via ishavshamnen Petsamo. Därifrån fördes de med lastbil ca 700 km till Haparanda. Leveranserna av de första fullt monterade flygplanen godkändes 12 december 1939, resterande under tiden februari-juli 1940.
Som kuriosum kan sägas att de 60 flygplan J/S 9 som aldrig levererades till Sverige kom att skickas till Filippinerna och stred där, till en början med både svenska och amerikanska nationalitetsbeteckningar, mot den japanska övermakten i luften. Dessa flygplan skulle enligt planerna ha tillförts F 9, som nu istället erhöll en division J 9 och italienska Fiat Cr 42 (J 11).
I samband med krigsslutet i maj 1945 överfördes ett antal J 9 till F3 och F 11 med beteckningen S 9 och modifierades till spaningsflygplan. En sidmonterad spaningskamera Ska 4 monterades bakom en plexiglasruta på höger sida av bakkroppen och föraren kunde vid behov även utnyttja en handkamera.
S 9 flögs vid F 11 fram till dess den 1948 avlöstes av Spitfire Mk XIX (S 31). Med tiden spreds samtliga flygplan J 9 (S 9) över Flygvapnet som övnings- och sambandsflygplan.
Ett flygplan S 9 kan ses på Flygvapenmuseum i Linköping. Ytterligare ett flygplan av denna typ restaurerades 1965 och skänktes 1971 till US Air Force Museum i Dayton, Ohio.
Motor: P&W R-1830-45 (1065 hk)
Besättning 1 plus möjlighet att medföra en passagerare/spanare
Längd: 8,18 M
Spännvidd: 10,98 m
Höjd: 2,98 m
Max startvikt: 3000 kg
Toppfart: 470 kmt
Beväpning: 2 x 13,2 mm akan, 2 x 7,9 mm ksp
Antal i tjänst: Totalt 60
Förband: F 3, F 11 (F 8, F 9, F 5, F 16/20, FS
Spaningsutrustning: 1 st handkamera Hk7, brännvidd 13,5 cm/ 40 cm alt 1 st snedbildskamera Ska4 brännvidd 13,5 cm/ 25 cm
S9 (fd J9) under klargöring för start på fältet nedanför kanslihuset. S9 användes som spaningsplan på F11 under åren 1947-49. Kamerautrustningen utgjordes av en handhållen kamera Hk7. Vid fotografering fick föraren hålla spaken mellan knäna, öppna huven, hålla kameran i huvöppningen och fotografera.
